andreajohansson

Det ar lite av ett under att jag sitter har och skriver for dom sista tva dagarna kan man hitta flera anledningar till att jag inte skulle gora det! haha. Jag och marie lamnade

i lordags Kuala Lumpur (som vi for ovrigt inte sag sarskilt mycket av) for att bege oss mot Borneo och bestigningen av Mount Kinabalu. Vi hade dagen innan bokat ett

boende som vi trodde lag nara Mount Kinabalu park, dar bestigningen startar. Vi kommer fram till Borneo och tar en taxi for att komma till hotellet. Det visar sig att det ar typ 2,5 timmars

restid dit. Okej tanker vi, vi maste ju komma dit. Det lite markliga ar ingen taxichauffor verkar veta vart detta ligger. Vi ger oss i alla fall ivag pa morka och skumpiga vagar.

Till slut efter tre timmars akning kommer vi fram till Sabah Tea som byn hette som vi skulle bo i. Chaufforen svanger in pa en kolsvart grusvag och kor uppmot ett hus som han pastar

ar varat hostel. Vi tycker det verkar himla markligt, men gar iaf ut och tittar. Det ar helt kolsvart och kanns som en riktig spokbyggnad. Vi sager till chaufforne att han maste kora oss en bit tillbaka

sa vi kan bo nan annanstans. Pa vagen ner fran detta stallet moter vi en mork bil och chaffisen stannar och hoppar ur. Ur den morka bilen kommer en annan man

och vi tanker att nu ar det slut med oss. Tva blonda tjejer med massa packning, dom lar ju i basta fall rana oss. chaffisen som pa sin hojd kan fem ord engelska vander och kor tillbaka

upp mot spokstallet. Det visar sig att det faktiskt ar vart hostel. Det kommer upp en gubbe och sager att han ar guide. Han lovar att hjalpa oss till det boende vi bokat.

Han visar oss till en stuga typ dar han ber oss vanta. Klockan ar mitt i natten och vi star ute i buschen nanstans pa Borneo. Efteren stund kommer det en man till som har nyckel.

Vi tanker att detta far ga och gar in och lagger oss. De lovar att fixa transport till oss pa morgonen till berget.

Nar vi vaknar pa morgonen mots vi av ett helt annat klimat. Det ar helt gront och grymt vackert. Mannen som kom med nycklarna visar sig vara head manager pa stallet

och ber tusen ggr om ursakt for allt och fixar frukost till oss och kor oss sen gratis till kinabalu park och hjalper oss med allt dar.

Slutsats av detta: Taskigt att doma manniskor och ett stalle innan de fatt chansen att visa vad de gar for.

Sen var det igar da dags for bergsbestigningen! Det borjade ratt okej. Marie var pigg som en mort och i princip sprang ivag. Min mage daremot ville nat helt annat, men att gora sina behov

i en regnskog funkar tydligen det ocksa. Noden har ju ingen lag! Resten av dagen blev ett enda langt astmaanfall haha. Det var sjukt jobbigt att ga denna bana. Det var hog stigning

och pulsen var onormalt hog i princip hela tiden. Nar vi fick veta att vi hade gatt 3 km var jag beredd att vanta! 3 km??!! Det kandes som vi gatt 3 MIL!!!

Tack vare Marie som peppade mig tog vi oss upp till Basecamp. Dar blev det mat och tidig sanggang, kl 18. Det va sjukt kallt pa rumet. Leggings, harembyxor, linne, kofta, mossa och vantar och dubbla

sockar var sov-outfiten. Kl 01.50 var det dags att bege sig upp mot toppen. Det var alldeles stjarnklart och himlans vackert. Och kallt. Dena dag var det Marie som hade det lite varre och efter

en redigt tuff brant med repklattring slanger sig marie pa en sten och sager att hon har dodsangest! haha, det var lite kalabalik i lagret en stund inna vi lugnade ner oss, och fortsatte mot toppen.

Val uppe fick vi se en halvdan soluppegang innan det var dags att vandra nerat igen. Sa hela dagen idag, i ca 7 timmar har vi vandrat bara nerat i branta slutningar.

Jag kan saga att Ove Mirsch forsasongstraningar, samt vasan samt allt annat i fysisk vag jag gjort har vart varre an detta.

En sadan enorm fysisk och psykisk anstrangning har jag aldrig gjort tidigare!!

Imorn flyger vi till Lina pa langkawi for sol och bad!!

Harregud, tre inlägg innan resan ens har börjat. Nu blir ni kanske för bortskämda! Därför blir det ett kort.

Dagen har bestått av:

-  Avsked. På telefon, i sms, på facebook och i verkligheten. Avsked kanske låter lite bryskt, men.. att säga "vi ses i maj" känns så himla långt bort när man fryser skinkan av sig här hemma. Nåja, det är fantasiskt att veta att man har en underbar familj, världens bästa vänner, ursköna arbetskamrater och ett grymt jobb att komma hem till.

- Bortglömnning! Jojomännsan, mina vapendragare, aka Marie och Lina har uppenbarligen glömt av sin tredje del! Eftersom vi inte flyger ner till Kuala Lumpur ihop så hade ju då en annan, typ jag, tyckt att det hade vart lite käckt att vi kunde prata ihop oss ang detta. Man kanske inte kan räkna med att springa på varandra i KL av en ren slump tänker jag. Men nä då, claesson har totalt glömt av mig så vid 23-tiden fick jag ringa och väcka dessa pålitliga reskamrater och fråga om dom har tänkt lämna miljonstaden utan mig eller..??!! Nåja, slutet gott, allting gott - förhoppningsvis ses vi i Kuala Lumpur imorn, eller fredag eller vilken dag det nu blir. Haha, det är med tidsomställningen ställer till det lite.

- Mys i soffan med mina älskade föräldrar.

NU är det kanske sovdags! Tomorrow is THE day!

Märkligt det kändes i söndags att man inte skulle gå till jobbet i måndags. Men kanske tur det, det är ju trots allt en del som ska ordnas innan planet lyfter i övermorgon. Helgen bestod av en massa städ för att Julia, som ska hyra min kägenhet medans vi är borta, kunde flytta in i lördags. Igår var det klippning på schemat + apoteksbesök och besök hod farmor och farfar. Det bokades även flygbiljetter till Australien, så om allt går som det ska så landar vi i Aussie den 26 februari tidigt på morgonen. Tydligen är det ca 30 grader varmt där i detta nu, det får hemskt gärna hålla sig så en månad till! =) 

Idag är det dags för det stora packningsmomentet! Inte helt lätt att packa för tre månader. Vissa av ställena vi kommer besöka, typ Borneo och Australien är ju lite halvt väderosäkert och innebär ju en del aktiviteter som man inte gör till vardags direkt, typ bergsbestigningar och segling. MEN JAG VET - det är ett lyxproblem att packa. Jag kan i alla fall lova mamma att det inte blir 17 stycken kjolar som jag hade packat en gång innan jag skulle på en veckas charter med tjejerna. Jag ska snarare hålla ner packningen och försöka begränsa mig till typ 10-12 plagg (inte bara kjolar) + underkläder då. Konstigt nog känns det som att 65 litersryggsäcken ändå kommer att bli rätt tung alltså. Sjukvårds-kitet med diverse olika prylar är liiiite större än vad gemene man förmodligen har med sig haha. Men det är lika bra tänker jag. Och förmodligen mina reskamrater också som lite har tagit för givet att jag ska styra upp just den biten :)

Hoppas ni har det bra allihopa!! Simma lugnt.